Swedish Bonfire

Underbart att vara hemma igen. Dock arbetsvecka så det blev inte direkt någon fortsättning på det socaila livet vi har haft de senaste två veckorna.

MEN så kom det ett sms på fredagen med en inbjudan till grannen Nina och Lasse om Bonfire! Klart man tackade ja och vad bra det är med blandkultur! Marchmallows, korv och en brasa gör livet enkelt och kul. Tack för ”your hospitality”!

Farväl

Och så kom den där hemska farväldagen då många skiljs åt för att aldrig träffas igen. Vi hade en timme på oss att säga adjö på och det kändes som att de flesta hann med att verkligen ta farväl på bästa sätt. Många grät, många höll gråten säkert inom sig, men det jag såg var ändå en glädje av att ha fått vara med om denna fotbollscup, där inte idrottens ”vinna eller försvinna” attityd gäller fullt ut (ändå kom vi till final med alla lagen och två av lagen vann den). Projektets mål är så mycket mer än det, och det är mycket därför just jag har valt att engagera mig så mycket.

För mig var inte avskedet det lättaste heller. Jag har träffat många nya, underbara människor, som jag har haft så roligt tillsammans med. Fridas och alla ingelstadtjejernas värdfamiljer; mammor, pappor och syskon – det betyder ett 20-tal personer bara det. Min kollega och webmaster häröver Laura Weeks och de övriga amerikanska styrgruppsmedlemmarna och också de svenska coacherna som jag inte hade träffat så mycket innan. Däribland min rumskompis Carina som också stått ut med mitt datorknappande i tid och i otid…

Och så var vi hemma igen och jag fick krama om min son Oscar som jag längtat efter.

Avslutningsbanketten

Isskulpturen välkomnade oss vid ingången till banketten, den stod där majestätisk, som en symbol för detta fantastiska utbytesprogram. Vi har blivit väldigt väl mottagna och omhändertagna här, alla gör sitt bästa.

Talen avlöste varandra och jag vill här passa på att tacka för Magnus Athleys insats som ordförande i detta projekt och berömma hans välformulerade tal som alltid innehåller en liten del, och väl avvägd, humor.

Ungdomarna släppte loss ordentligt när underhållaren drog igång sina lekar. Härligt att se så många glada ansikten såväl hos dem som aktivt deltog och hos de i publiken.

Disko för ungdomarna, utan vuxna – vi förpassades till en annna lokal – och utan att veta så tror jag att de hade riktigt riktigt roligt.

I morgon blir det jobbigare när alla ska ta farväl!

Tack för en härlig kväll!

Och så avslutningsbanketten

Oj, vad fort det har gått, sista natten med gänget! Ska bli roligt att se alla lite uppklädda och få träffas en gång till innan vi åker hemåt.

Många är förväntansfulla på kvällen, vilka kläder ska jag ha på mig, hur ska jag ha håret mm är frågor som säkert snurrar runt hos både killarna och tjejerna, och oss ledare!

Nu ska vi ha KUL! (igen).

”Shop until you drop” igen och Valley fair

Upp tidigt för en ny utflykt. Fyra fulla bussar rullade iväg mot Minneapolis för att göra hela gruppen av spelare, ledare och turister glada! Glada var vi alla när vi kom fram och kunde släppas loss i det stora ”Mall of America”. Detta gigantiska shoppingcenter är en riktigt turistmagnet. År 1992 öppnades detta och målet var att skapa en destination för mer än bara shopping. Man ville att besökarna inte bara skulle hitta sin favoritaffär utan också få andra upplevelser. I mitten finns en nöjespark med karuseller och annat i den stilen. Det finns bla en restaurang som är uppbygd som en djungel och en LEGO utställning.

Annelie och jag började gå runt i nedre plan och vi stannade på nedre plan hela tiden vi var i köpcentret – vi hann bara gå 2/3 av detta plan! Detta visar kanske inte helt och hållet hur stort det är, man får lägga till shoppingintresset, tiden vi hade på oss osv,  men stort är det. Här finns över 400 affärer, 12 000 människor som arbetar här och 35-45 miljoner besökare/år.

Efter detta roliga  ”spektakel” åkte vi vidare till Valley Fair. Nöjespark med både vattenland, berg- och dalbanor, karuseller och annat spännande. Att samla alla ungdomarna till denna gemensamma aktivitet var hellyckat. Själv utmanade jag mig själv två gånger. Jag åkte två typer av berg-och dalbanor. Det är konstigt att jag kan prata idag bara! Som jag skrek! Kul att fixa det:-). Karuseller avstår jag ifrån – jag mår bara illa som det tar timmar att bli kvitt.

Buss hem, vilket innebar tre timmars nonstop-sömn för mig!

Astrakanäppel och outletshoping

En tur till svenskbygderna hör ju till när man är i Duluth tyckte jag och sa ja till att åka med på turen som var planlagd.  En härlig sommardag, trevligt sällskap och med en bra chaufför drog vi iväg. Vägarna är inte speciellt bra underhållna. Det är förmodligen de hårda vintrarna som förstör dem, men lappningen och lagningen görs ojämn så det guppar oavbrutet, även om Björn kör mjukt och lugnt.

Väl framme äter vi mat på Swedish Inn, jag beställer, i vanliga fall tråkigt nog, ”Traditional swedish meetballs”. Nu när jag är i svenskbygden tyckte jag att det var lite roligt att testa. Om dessa var den riktiga traditionen eller om mina därhemma är det vet jag inte, de smakade i alla fall inte som mina. Madeleine tyckte att smaken liknade ”farmors köttkorv” och jag höll med.

I orten ”Lindstrom” var det en blandning mellan svenskt och amerikanskt. En svensk flagga här och där och svensk översättning på skyltarna vittnade om att många svenska har hållit till här. Lindstrom är för övrigt vänort till Tingsryd.

Astrakanäpplet som hade fallit på marken var surt, och ”Nya Duvemåla” var riktigt likt de småländska trakterna. Kul att ha sett. Den gamla kyrkogården var nästa hållplats ovch låg i närheten. Det var allt lite speciellt att se de gamla svenska namnen på gravstenarna.

Nästa – shoping på outlet. Jag är ju ingen ”shopper” men det här var kul! Jag gillar märket Levis. Jag tycker att de har snygga jeans, snygga t-shirts och snygga skjortor och blusar, så jag shoppade loss och fick köpt många plagg till mig själv, Oscar och Frida. Utslaget med alla rabatter kostade varje plagg inte mer än ca 125:- st! Det var rabatt på rabatten och jag fattade ingenting, men tjejen i kassan hade stenkoll på rabattdjungeln och fixade så att jag fick bästa möjliga utdelning.

What has hockey got to do with it??

En ledig dag. Förhoppningsvis har alla något riktigt roligt för sig den här dagen.

Själv var jag med om en ny upplevelse: Tänk er en flod, brassestolar i en ring mitt ute i den och åtta vuxna. Det låter konstigt, men det var väldigt avkopplande att sitta där i solen, prata och bara vara. Vi satt där medan ungdomarna åkte på gummiflottar neråt floden. Den färden tog 2,5 timmar.  När tjejerna kom tillbaks var de inte helt nöjda. Blodiglar och allt krockande med träden var ingen hit tyckte de. Joe, som äger marken och bjudit oss hit, förstod att bävrarna hade byggt ”dammar” så att vattnet stod stilla just där de byggt dem. Stillastående vatten gillar blodiglarna och vops så bet de sig fast.

Dagen bjöd på fint väder, men när kvällen kom, kom också regnet och åskan. Ett riktigt oväder gjorde resan norrut, där vi skulle äta kvällsmat, extra lång. Jag var trött, och nickade till. Nu blev det mat igen, den här gången hos Deb och Dan Katour, och så tittade vi på NBC News där Tom Hansen (Fridas värdfamilj-pappa) är sportreporter och som just ikväll rapporterade om att vår kvinnliga hockeystjärna, Maria Rooth, ska bli tränare för Universitetets damhockeylag.

Universitetet i Duluth fångar upp många kvinnliga hockeytalanger. Tom har tidigare berättat för mig att tre svenska spelare finns med i laget. Det är Kim Martin, Jenni Asserholt och Pernilla Winberg. Tidigare har Erika Holst och Maria Rooth spelat i laget. Visst är det häftigt?

Wow

WOW, ja vad kan man säga!

4:e juli - nationaldagen har firats med parad, barbeque och fyrverkeri!

Frida, Lovisa, Cornelia, Ellen och Thilda har haft en underbar dag och kväll tillsammans med sina amerikanska vänner. Vi vuxna som ”tillhör” dem var också inbjudna till Kris och Tom Hansen i Superieor (Fridas ”föräldrar”). Först tittade vi på paraden som hålls årligen. Därefter var det barbeque, bad i pool med ”virvelvind”, och fyrverkeri. Duluth ligger i Minnesota och Superior ligger i Wisconsin med bara några kilometer emellen. De båda staterna ”tävlar” om att ha det bästa fyrverkeriet och det sägs att Superior har ”vunnit” de senaste åren. En del håller säkert inte med om detta, men jag var helt nöjd. Många, stora och långa är ord som passar in. Det smög sig in ett rött fyrverkerihjärta i en av de större, det var gulligt.

Det är kul att se att tjejerna trivs så bra tillsammans. Det är säkert lite jobbigt då och då också, men kan man försöka se positivt på det hela, ”vinner” man över det som är jobbigt till slut. Jga hoppas att de flesta andra i gruppen också hade en härlig fjärde juli!

F16 – sammanfatting av Jörgen Ivarsson

Duluth 3 juni finaldagen.

Hej på er där hemma tänkte berätta lite om hur vi har det och hur det har gått.

Kanske inte just så mycket runt omkring, utan just fotbollsmässigt. All övrig info får ni ju av vår underbara webbmaster Pia. Vilket jobb hon gör. Ja gode tid vilken resa vi gör och vad mycket vi får vara med om.  Alla ni som läser detta, hoppas att ni någon gång får uppleva SisterCity och resan till Duluth! Nu till själva fotbollen. Som ni säkert har läst så gick vi till final i går och i dag står vi som segrare! Matchen slutade 2-1 till oss mot detta fantastiskt duktiga Ashland. 1-0, 0-1 i gruppspelet. Vad vi ventilerade, vi ledare, Malin, Krister, Stefan och jag. Hur ska vi kunna slå detta super lag. Taktiskt hur skulle vi göra? Ashland är inte bättre på allt men mycket, så som ”snabba fötter”, fart, tillslag, högre lägstanivå mm som sällan skådats hemma i Svedala i denna ålder. Men vi har några saker som vi är klart bättre på! Taktiskt, mer smarta, större hjärta i defensiven! Just detta med ett större hjärta kan tyckas konstigt med vad vi alla svenskar har fått lära oss under många hundra år, men jag vill påstå att ett kämpade flicklag med hur mycket som helst sprutande Vikingar blod i kroppen är oslagbart!

1-0 till oss efter några minuter. Jenny krigar sig till bollen glidtacklandes mot två Jänkare, lyckas få fram bollen till Rebecca som smart lägger en djupledsboll till en fri Tilda. Tilda gör inget misstag som vanligt utan pangar in bollen i burgaveln. Vi har medvind första halvlek och vi skapar faktiskt en hel del chanser. 2-0 till oss genom att Julia E slår en fin diagonal långpass till återigen en snabbspringande makalösa Tilda, JAA MÅL! Vilken lättnad. Nu börjar Ashland trycka på! Vi jobbar och sliter. Många av våra tjejer är halvskadade, sjuka så snart börjas det ropas på byte. Men ingen på bänken bangar för att gå in och ge Järnet. Puh vem minns inte Sandras kanon räddning i slutet av första (jag kan säga att undertecknad i sina glansdagar aldrig hade tagit det skottet).

2-0 i halvlek.

Andra börjar och vi får verkligen kriga i motvinden. Kämpa och kriga, vilja vinna!! Ja vi ledare behövde knappt ropa, skrika på våra makalöst underbara spelare utan dom ville verkligen vinna! Orken börjar ta slut och med tanke på att vi bara är 15 spelbara spelare så finns där en viss oro hos hos ledare. Fanny P är och har varit sjuk några dagar och Amanda S har väldigt stora skoskav på hälarna. Men lugn nu Mamma Lisa och Marita, era barn är på bättringsvägen.

2-1 kommer när det är ca 10 kvar. Vilket distansskott! Inte en chans för våran lill-Ravelli.

Grus i klockan! Trodde aldrig matchen skulle ta slut. Men till sist så blåser domaren av och vi kan skrikande, gråtande, skrattande få glädjas av triumfen!!!

Vilket lag. Vad är VM-94 mot detta?

Sandra i målet är en mini-Ravelli! våra ytterbackar med Julia, Julia Mikaela , Amanda S har tagit ett stort steg framåt i sin fotbollskarriär. Kåmark klass. Tänk spelare som Cornelia, Amanda H på yttermittfältet, värsta Brolin klass!

Att sen få ha Hanna, Jenny  vilt krigande på mitten är helt fantastiskt. Undra hur många mil de har bakom sig? Säkert mer än Schwarz och Thern ihop! Samt att vår allround Rebecca har gjort sin hittills bästa tunering.

Anna som inte har så många träningar i år har spelat på ett fantastiskt sett. Linnea som blev rejält sjuk i söndags har ställt upp för laget och gjort sina inhopp med bravur.

Sen kan man ju bara gratulera Ingelstad IK till att ha världspelare i sin ålder!

 Frida är en gudabegåvad tekniker och med ett stort fotbollshjärta, tänk om hon hade varit skadefri. Oj vad bra hon är!

Att få cocha en spelare som Ellen är helt underbart. Hon är kanonbra både som offensiv och defensiv, vill jättemycket med boll. Arg som en geting om det inte funkar. Helt enkelt Kanon!

Våran brottare har spelat sin sista match…. Tråkigt för alla fotbollsälskare! Vem har större hjärta? Vem har

denna inställning som vår kära Tilda? Dahlin, Kennert Andersson? Knappt troligt. Ja inte någon som vi i

ledareteamet känner. Underbara Tilda! Lyckatill i

framtiden med din Brottning.

Nu till tuneringens drottning! Det var ett slag för ett gammalt hjärta att mötas av en handgipsad Lovisa på

flygplatsen vid avresan mot Det stora landet. Vi pratade med henne och glädjande nog så verkade det som hon kunde spela. Krister brandman är ju van vid akuta situationer så han fixade ganska snabbt ett specialskydd för drottningen. Finns inte ord för hur bra Lovisa har varit! Vi kan bara säga att: Öster IF vakna! Hon är helt enkelt fantastisk! VM 94 så var inte Glenn Hysèn med! Men det var Lovisa i Sister Sity 2010!

Vilken tunering!

Vi ska då också komma ihåg att vi inte har kunnat utnyttja Fanny ”Wessla”!! Men som tur är så finns det så mycket mer än bara fotboll att uppleva dessa två veckor för Fanny.

Vi ledare är så otroligt stolta över detta gäng och det är med glädje och en tår i ögat vi nu har spelat färdigt

med årgång 1994 av Sister city flickor. De är verkligen helt underbara och representativa ungdomar från Växjö kommun!

 All lycka i framtiden till er spelare!

När vi grävde guld i USA…

Final – Sweden F16 vs Ashland, 2-1

Referat och slutsummering av Jörgen (ledare) kommer snart, men jag kan säga att det här var en riktig thriller, särskilt i slutet av matchen när Aschland kvitterade till 2-1. Sandra i målet fick göra många kanonräddningar. Halvskadade tjejer och värmen påverkar inte inställningen  - ”vi ska vinna matchen”. De amerikanska vännernas hejarop på bänken gjorde det lättare att kämpa. Äntligen slutsignal – och tjejerna vann 2010 års SisterCity final!

Aschland är ett High Schol team som ALLTID vinner, de har över hundra mål i målskillnad (ingen hade tidigare gjort mål på dem den här säsongen).

Pia